Man borde sammanställa varje dag och tänka tillbaka på vad man lärt sig idag. Vad är jag tacksam över och vad borde jag kanske dra lärdom av? I dag var det en särskilt svår dag att sammanställa. Någon som hört talas om PMS? En dag då jag haft mycket svårt att vara positiv. Har inte velat umgås med någon, känns som om alla glor på mig och jag känner mig ful, fet och äcklig. Mycket svårt att tycka om mig själv idag. Har under åren provat ALLT mot denna eländiga åkomma, som får mig att känna mig psykiskt sjuk när den äntligen släpper. Plötsligt ser jag allt mycket klarare och inser varför alla småbråk och onödigt tjafs uppstått med nära och kära. Jag vet ju att jag mår som bäst i PMS:en då jag äter rätt, rör på mig mycket och sover bra. Men det är ju så svårt att följa….
Vilken väg ska jag välja? Känner att jag just nu är i en process, när den är klar kommer jag att veta hur jag ska göra. Trivs på mitt jobb med mina arbetsuppgifter, men känner inte att ledningen är så stark som den borde vara. Känner ändå att jobbet ger mig något, trots att jag vissa dagar känner mig väldigt emotionellt utmattad. Jag har funderat mycket på vad det beror på och kommit fram till att med ett starkare stöd uppifrån skulle det kännas lättare och roligare. Eftersom jag inte kan ändra på ledningen så måste jag antingen acceptera eller söka mig vidare. Det är dom två val jag har. Frågan är vad mitt val kommer att bli….Någon som har ett råd på vägen?
Koden till att finna lycka i livet. Finns det en sådan? Ser den i så fall likadan ut för alla? Självklart inte. För mig har det ändå varit så att när jag insåg att vilken riktning mitt liv tog berodde på mig själv så var det som om jag upptäckte koden till glädjen i mitt liv. Ansvaret för det jag vill ska hända eller inte ligger faktiskt i mina händer och ingen annans. Är mitt mål att nå trädtopparna, ja då måste jag också finna vägen och genomgå det som behövs för att nå mitt mål. Det finns inga genvägar och det går inte att skylla på någon annan. Insikten av detta gjorde på ett sätt att något inom mig lossnade. En knut som funnits där knöts upp och jag kände mig fri. Fri att välja mitt liv, dess innehåll och vilka människor jag vill umgås med. Här någonstans bestämde jag mig också för att livet är för kort för att man ska umgås med människor som stjäl engeri, eller människor som jag träffar för att dom vill. Nej de människor som ska få min tid ska vara människor som ger mig något och människor som jag träffar och umgås med för att jag vill. Det är fantastiskt vilken lycka man kan uppleva när man väljer att dagarna i livet ska innehålla så mycket som möjligt av sådant man mår bra av och så lite som möjligt av det motsatta. Jag har funnit min kod till livsglädjen - har du?
Är det meningen att man ska flänga sig igenom livet? Vad hände med att fånga dagen? Kommer jag att ångra mig längre fram då barnen växt upp och man inser att man inte fanns där? Men hur ska man få det att gå ihop då? Är det så att dagens generation föräldrar försöker att både vara 50-talets hemmafru och den moderna familjen där båda arbetar och gör karriär? Samtidigt som man ska uppfosta tre barn, sköta ett stort hus och gärna ha ett socialt liv dessutom. Helt logiskt inser man ju att det är omöjligt, men ändå försöker man…när ska man inse att det är omöjligt? När barnen härjar på stan och försöker få ens uppmärksamhet? När silverfiskar och dammråttor invaderat hemmet så det inte går att ta sig fram? När äktenskapet är dött och man måste skiljas? När man käkar snabbmat varje dag - för att man inte hinner laga mat - tills man inte får på sig sina kläder längre? Är det värt det? Kanske kan man dra ner på standarden och en av oss kan vara hemma på heltid under en tid? Men man uppskattar ju också att man kan införskaffa det man behöver. Med tre barn är det inte billigt att leva, det ska gudarna veta! Hur gör alla andra? Det gäller väl helt enkelt att bestämma sig. Antingen lever man på mindre pengar ett tag och har mera tid eller så väljer man att ha pengarna men inte tiden. Ett enkelt val när man lägger fram det så - eller hur?
Välkommen till Svenskablogg.se. Detta är ditt första blogginlägg, radera eller editera det!
